Sådär, då har man bytt från sand mellan tårna till de läckra operationsstrumporna, den mysiga sjukhusdräkten, ett tjusigt armband som talar om vad jag heter samt att jag är 31 år och såklart den klassiska ful-gula landstinget-filten. Två olika sorters svidande droppar i ögat som ska vidga pupillen (ser väldigt dubbelt nu) och två Alvedon. Alla piercingar bort och hungrig som en varg efter att ha fastat sen igår vid 22-tiden. Strax en kanyl och ett dropp i armen från vilket jag ska få saltlösning. ”Vet du hur det går till?”. Jag måste hålla mig för att inte fnissa fram ett ”skojar du med mig? Jag är veteran inom området”.
Jag är redo.
Kriget i min kropp 