Hets, jäkt, stress & press.

Ibland är allting verkligen bara skit och ingenting fungerar som man vill. Jag vill bara dra täcket över huvudet och stanna där.
Om det här hade varit en blogg om positivitet, att hantera motgångar eller mindfulness så hade mitt inlägg inte sett ut som det du kommer få läsa nu. Och om det är det du söker så kanske du inte ska läsa vidare här. Kanske kan du hitta dom sakerna ändå lite här och där i vissa inlägg på bloggen, men inte i det här för senaste tiden så har jag haft väldigt mycket motgångar och jag sitter i skrivande stund hemma i soffan efter att ha skickats hem från planerade behandlingar med den andra infektionen på två veckor och med alldeles för många timmars sjukskrivning på en månad. Grinig, trött och hopplös.
Jag påminner om att det här är en blogg om livet med cancer och om att återkomma efter all behandling och transplantation. Så utöver de normala vardagliga bekymren – som den influensa jag nyligen åkte på, de små förkylningarna hit och dit, nycklar som jag glömt hemma, vidbränd mat och missade tåg – så finns det en hel del kopplat till bloggens ämne som just nu spökar och svärtar ner större delen av min vardag. Ett bekymmer plus ett bekymmer blir emellanåt tre bekymmer och i värsta fall fler, eller helt enkelt ett mindre helvete. Så känns det nu.

Så förbered dig på cynism mitt i allt det sakliga konstaterandet.

Efter att jag kom hem från Övik så har hjärtklappningen kommit och gått då och då. Inte lika ofta och inte lika intensivt, men den finns där.. Min egen bedömning utifrån min livsstil och situation är ren och skär stress. I somras hade jag ju en kraftig yrsel och allvarligt dubbelseende som du kanske minns? Något som man aldrig hittade anledning till, trots tre vändor till akuten. Nu har jag plötsligt haft en rejäl hjärtklappning vid flera tillfällen då jag, även om jag inte direkt är den skraja typen, har trott att hjärtat ska stanna av påfrestning. Inte heller nu har man hittat något, inte ens vid två EKG- undersökningar. 

 Att jag drar den här slutsatsen om stress är inte jättekonstig, det räcker ju med att googla på det simpla men skrämmande ordet ”stress” och klicka upp första bästa sida så kan du läsa att just de här symptomen är bland de absolut första och vanligaste (två bra länkar finns förresten längst ner på sidan, kan rekommendera dom). Och att jag skulle lida av stress är inte heller ett mysterium direkt. Alla råkar ju ut för det då och då, det är en del av vardagen. Det finns positiv stress som man behöver för att vara skärpt, alert och ur ett urtidsperspektiv; vara beredd att fly från faror. Men då krävs det att den blir kortvarig. Den negativa, till och med farliga, sortens stress uppkommer när kroppen konstant är beredd på att fly…

Personligen är min klump av stress ett helt nystan med olika garn som är hopknutna med varandra. Jag är absolut hela tiden redo att fly. Från vad?

~ Det är för det första den ”vanliga” stressen i vardagen, som att hinna till bussen, klara av arbetsuppgifterna, ta hand om hemmet innan det är igengrott av damm, skynda till bestämda möten, komma i tid till läkarbesöken och så vidare.

~ Sedan är det den stress som är direkt kopplad till mitt dåliga immunförsvar och indirekt kopplad till cancerbehandlingen.
Jag åker på nya virus lättare än innan jag blev behandlad och det tar längre tid för mig att bli frisk. Jag har svårt att få pusselbitarna att passa ihop, de utanför sjukhuset med de kopplade till sjukhuset så som jobb, behandlingar, rehabilitering, träning, socialt umgänge, sömn etc.
Jag mår väldigt dåligt av alla mediciner jag måste pressa i mig varje dag (fortfarande 30 stycken förresten). Inte alltid magkramps-, spyfärdig-. värkande-, gråtfärdig- dåligt. Men mer eller mindre lite av allt och ibland mer därtill. Man kan inte knapra i sig så pass mycket kemikalier som jag gör utan att må peck, det säger sig självt. Fast vissa dagar är det verkligen så pass illa att jag bara vill spola ner skiten, alla förbannade tabletter, oavsett vad konsekvenserna blir.

~ Men den värsta stressen som jag bär på är den som är orsakad av ångest. Jag bär på hemska minnen som jag försöker trycka undan. Jag tror mig orka lika mycket som innan alla behandlingar, vilket jag såklart inte gör. Jag vill kunna prestera lika bra som innan jag fick återfall, både på jobbet och med träningen, och det går såklart inte. Jag är bitter över det som antingen har sats på paus i mitt liv eller till och med gått förlorat i kampen mot cancer. Det i sin tur gör mig besviken på mig själv för att jag har blivit bitter. Att jag har låtit mig att bli det.

Allt som allt; jag räcker inte till.

Innan jag avslutar så vill jag förtydliga att inlägget inte är skrivet för att söka medlidande och tröst. Jag vill inte ha svar om att jag visst duger precis som jag är (eller alltså… vill du skriva det så blir jag ju väldigt glad såklart!, men det är inte skälet till texten). Anledningen till inlägget är att jag inte är ensam om att känna stress & press. det är ett samhällsproblem som blir allt större, och att bli sjuk i cancer gör det inte lättare precis. Jag försöker förklara hur det blir när man slår ihop allt. Vardagsstress + post-cancerstress = skitmycket stress.

Vem som kan åtgärda all stress är ju enkelt; det är bara jag själv.
Att jag kan komma ur det finns det ingen tvekan om.
Hur jag ska gå till väga… ja du, det är där jag har kört fast.

Men att sätta sig ner och formulera en del av det i ord var faktiskt rätt skönt.
Om du orkade läsa hela vägen och om du hann med det mellan matlagning, barnpassning och att följa den där spännande dokumentären på tv – allting samtidigt – då är jag smickrad.

 Om stress: 1177.se
Bra sida med information och tips: http://stress.se/

Haha, inlägget skulle handla om något helt annat var det tänkt, men så här kan det gå när fingrarna får knappa på av sig själva. Total känslogrundande och spontan krönika.

2 reaktioner till “Hets, jäkt, stress & press.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s