Jag är frisk, men ändå inte på ett sätt

Jag har ju ingen cancer i min kropp längre (ingen som vi vet om i alla fall). Men ordet ”frisk” är svårdefinierat. 
Cancercellerna försvann bara några veckor efter insatta cellgifter. Det är den höga risken för återfall som gör att man inte blir friskförklarad direkt. Min återfallsrisk har minskat rejält. Det jag kämpar med så här långt senare är ju komplikationer efter tunga cellgifter, strålbehandlingar och stamcelltransplantationen. 

Jag är pigg, jag är glad och jag är på benen. Jag har passerat tre milstolpar:

  1. Jag gick till frisören i juni för första gången sedan jag tappade håret. Känslan var verkligen härlig. Jag kunde dessutom sätta upp håret i en toffs. En liten en, men den sitter kvar! När håret föll av tänkte jag ”den dagen som jag kan sätta upp håret igen så ska jag fira. Och det tänker jag göra!


  2. Jag har kämpat på med att ta mig tillbaka fysiskt, trots att jag majoriteten av de dagarna har känt att jag vill lägga mig ner och sova i hundra år. Jag vill bara strunta i allt. Varför fortsätta försöka resa mig när någon jävel knuffar ner mig hela tiden?! Men något inom mig vill ändå fortsätta framåt. Jag tog några tunga löpsteg för en månad sedan, de första sedan jag fick åka in på akuten tre gånger i somras. Jag har kämpat på hos sjukgymnasten. Och idag deltog jag i mitt första spinningpass sedan jag insjuknade! Det var 30 minuter långt, för nybörjare och jag klarade nästa inget motstånd. Men jag lovade mig själv att inte sluta trampa. Och det gjorde jag inte!
  3. Måndagen för tre veckor sedan, den 10 augusti, så klev jag in på kontoret igen. Jag försökte anpassa mig på nytt och under två veckor så jobbade jag 25%. Förra måndagen startade jag upp 50%. Första veckan gick fint, det var roligt och jag kan få mer gjort än när jag jobbade 25%, så det är lite mindre stressande. På den här nivån måste jag stanna ett tag, jag har alldeles för många läkarbesök och behandlingar fortfarande för att hinna med mer. Det är lika bra, för det är mer ansträngande än man tror att återgå. Många intryck, mycket nytt att påminna sig om och lära in på nytt och anpassningar. Roligt men energikrävande.

Jag är så glad för detta. Ett litet steg på det stora hela, men ett rejält kliv för lilla mig! 
All den support och det stöd som jag hittills har fått, och fortfarande får, är ovärderligt för mig. Det hjälper mig framåt och ger små knuffar i ryggen när efter-cancer-tröttheten (https://www.cancerfonden.se/om-cancer/trotthet-vid-cancer) hamrar ner mig i golvet. 

Så jag är frisk, men ändå inte. Förstår du?

+ Jag vill bli av med åtminstone 15 av mina mediciner.
+ Jag spendera minst hälften så många timmar på sjukhuset som nu.
+ Jag vill börja jobba 50% igen.

När jag kan bocka av dessa punkter.
När jag känner att livet är tillbaka på en alldeles normal berg-och-dalbana.
ÄR JAG FRISK I ALLA BEMÄRKELSER!  🙂

Jag var på promenad med 1 kilo söt- Lakrits idag.
Han har varit sjuk i luftvägsinflammation nyligen
och vi går båda på Bactrim. Men nu mår vi bättre!
Annonser