En dag råkade jag snubbla över en otroligt intressant artikel. Den handlade om Bronnie Ware och hennes studie av människor som stod inför döden och som resulterade i den publicerade boken ”The Top Five Regrets of the Dying: A Life Transformed by the Dearly Departing”. Hon är en författare från Australien som har jobbat många år med palliativ vård, det vill säga vård i livets slutskede. I boken delar hon med sig av visdom från de döende patienterna som hon har vårdat.
För det är faktiskt så, det är inte förrän man förlorat något kärt som man inser hur mycket det faktiskt betydde. Och det är ironiskt nog inte förrän man står inför döden som man på riktigt inser vad man ville fylla livet med. Men man kan ta till sig av de tankar från dom som har stått vid ravinens kant innan man själv hamnar där. Lär dig något av andras misstag så slipper du kanske begå dom själv.
Här vill jag dela med mig av de fem saker människor ångrar mest på dödsbädden. Jag har valt att dela upp dom i olika inlägg, i stigande ordning, eftersom jag anser att var och en kräver sitt eget utrymme och sina egna reflektioner.
Så här berättar Bronnie själv:
”Under många år arbetade jag med palliativ vård. Mina patienter var människor som gått hem för att dö. Några otroligt speciella tider delades. Jag var med dem under de sista tre till tolv veckorna av deras liv.
Människor växer en hel del när de konfronteras med sin egen dödlighet. Jag lärde mig att aldrig underskatta någons förmåga att växa. Vissa förändringar var fenomenala. Varje människa upplevde en mängd olika känslor, som väntat; förnekelse, rädsla, ilska, ånger, mer förnekelse och slutligen acceptans. Alla patienter fann dock sin frid innan de dog, varendaste en.
När de fick frågan om de ångrade något, eller om det fanns något de önskat göra
annorlunda, dök samma teman upp om och om igen. Det här är de fem vanligaste.”
”Detta är en förvånansvärt vanlig kommentar. Många inser inte förrän i slutet att lycka är ett val. De fastnade i gamla mönster och vanor. Denna insikt svämmade in i deras känslor och deras fysiska liv. Rädsla för förändring gjorde att de låtsades för andra, och för sig själv, att de var nöjda, trots att de i själva verket djupt inom sig längtade efter att få skratta ordentligt och ha lekfullhet i sitt liv igen.
När du ligger på din dödsbädd så är andras tankar och åsikter om dig långt borta. Så underbart att kunna släppa taget och le igen, långt innan du dör.”
Det är svårt – men det går. Välj att vara lycklig. Det går att se saker på olika sätt. Är glaset halvfullt eller halvtomt? Våga göra en förändring som kan resultera i att du blir lyckligare. Om det inte blir som du tänkt så kan du alltid gå tillbaka. Inget är hugget i sten och inget varar för evigt.
Våga ta för dig. Våga satsa.
Vi lever bara en gång. Tillåt dig själv. För mig handlade det om att släppa krav och påhitt om att ”man inte får slappa förrän jobbet är klart” eller ”ingen dessert förrän man har ätit upp maten”. Vilka är dina spärrar som håller dig tillbaka från att vara lycklig?
Kriget i min kropp 