Däckad i märkligt virus (?)

Hej!

Jag har dragit mig undan sedan i onsdags. Inte varit på jobbet, svarat sparsamt på meddelanden och samtal, inte varit utomhus och inte orkat skriva något.

Anledning? Inte för att jag var missnöjd med föreläsningen! Men för att jag samma morgon började må riktigt dåligt. Det började med magont när jag vaknade och fortsatte till illamående. Med tanke på stressen senaste tiden så tänkte jag att det kanske kunde vara magkatarr. Det blev värre och värre. Några minuter innan det var dags för mig att prata så trodde jag att jag skulle kräkas och fick sådan otrolig magknip att jag fick sitta ner under hela mitt föredrag. Ska berätta mer om den delen snart!

Dagen efter sjukskrev jag mig då illamåendet och magvärken gjorde att jag inte kunde äta. Allt blev värre och värre. I fredags låg jag på soffan hela dagen. Varje gång jag reste mig upp så knep magen till. Varje gång jag försökte äta något så blev det värre. I lördagsförmiddag var magen tyst och lugn så jag trodde det var över. Städdag i området och 300 kr i ”böter” om man inte deltog så det var ju tur att jag var okej. Vågade däremot inte äta någon frukost innan och det var nog tur. Direkt efter lunchen satte det nämligen igång igen… Jag hade verkligen SÅ ONT. Låg i fosterställning och vågade knappt röra mig. Till och med när jag drack vatten så gjorde det ont! Jag har inte ens känt mig hungrig de här dagarna. Illamåendet har gjort att jag tappat aptiten och känslan när tarmarna slår knut på sig själva har dövat allt sug.

Om du läste min blogg under november 2013 så kanske du kan erinra dig inlägget om monstret?

Monstret i magen

Vi det här tillfället var jag slagen av CMV- virus. ALLA tecken den här gången tydde på samma sak. Jag har haft samma symptom och mått lika dåligt. Magen har morrat och levt om ordentligt och jag har fått närings- och vätskebrist.

Hur som helst så ringde jag direkt på måndagsmorgonen. Då hade jag även vaknat med halsont – något som tydligen kan hänga ihop med CMV. Inget kan egentligen göras förrän man säkert vet vilket virus som gäller och professor Ljungman hade meddelat min sköterska att han behövde bakterieodlingar. Dessutom råddes jag åka in om jag fortfarande inte kunde få i mig vätska. Men som smärtlindring hade jag morfin, något som är känt för att hämma tarmrörelserna. Och hör och häpna… I går kväll kunde jag faktiskt äta! Kanske inte en fullvärdig måltid men mycket mer än på flera dagar. Jag vill inte jinxa något och bli glad innan jag klarat av frukosten dagen därpå, men nog kändes det hoppfullt!

Och i dag har jag både kunnat äta och dricka! Jag mår illa fortfarande och liiite molande värk i magen, men den är tyst och jag får inget knip. Visst har väl du också varit med om det här?
I fyra dagar har jag varit rejält sjuk och haft så ont. Men så fort man söker vården så försvinner alla symtom? Ungefär som att viruset får panik och flyr! Ena stunden är jag så sjuk att jag inte kan stå upp eller ens dricka vatten, nästa sitter jag och äter. Så efter en mycket kort promenad och både lunch & middag så vågar jag hoppas på att gå till jobbet i morgon. Såvida inte det halsonda hänger sig kvar förstås. Ingen vill ha en sån kollega bredvid sig.

På eftermiddagen har jag hur som helst läkarbesök hos herr Ljungman. Får se om det är lönt med prover eller om vi kan nöja oss med att prata övergripande om mediciner och annat som vanligt!