Normalt sett så skriver jag mina inlägg av två anledningar.
– För att själv kunna bearbeta allt jag genomgått och fortfarande kämpar med.
– För att kanske hjälpa andra på olika sätt.
Men nu behöver jag råd. Jag vet att man inte verkar kunna skriva kommentarer här om man inte har ett konto själv (dumt… jag ska skriva till dom angående det) så om du inte har det så kan du kommentera under inlägget på Facebook: (https://www.facebook.com/krigetiminkropp/) eller maila mig: hanna.bylund@hotmail.com.
Det gäller en svår yrsel som jag har haft i några dagar nu. Du ska få följa med ungefär hur min vardag har sett ut sen dess och se om du kan komma på någon/några anledningar och kanske hur jag kan få allt att sluta snurra.
Förändringar allmänt
Saker som jag reagerat på senaste veckan är att jag har varit hängig och trött. Ingen feber men förhöjning från min normala temperatur på 36,8 grader (på morgonen) till 37,6. Inte feber direkt, men jag känner mig ju lite varmare än normalt. Sen har jag haft en riktigt obehaglig rejäl värk i nacken. Den verkar utgå strax under skallbenet där det är så ömt att jag knappt kan trycka. Vidare går det ner i nacke och skuldror. När jag försöker stretcha eller massera lätt så strålar det, flimrar framför ögonen och jag får lite stickningar i fingrarna. Du vet, en sådan där värk som många får av stress. Men nu kom det väldigt plötsligt när jag joggade för en vecka sen.
Apropå jogga så vill jag tillägga att det kan låta som att jag tränar för mycket, men jag har inte intensifierat min träning på något sätt eller ändrat träningsform.
Tilläggas kan att jag hade en rätt stressig vecka med flera besök under 3 dagar, åkande fram och tillbaka mellan Huddinge, Solna och Gamla stan. Däremellan vardagens alla måsten.
Förändringar i medicinerna
Äntligen avslutat behandling med Selexid som jag har tagit 3 ggr om dagen i 10 dagar. Ganska intensivt med andra ord. Men jag har inte känt av andra saker än magont som jag alltid får. Tog sista tabletten i lördags. Annan förändring i medicinerna är att jag i torsdags trappade ner kortisonet från 5 mg till 2,5 mg. Borde med andra ord inte må annat än bättre av det.
Lördag
Inga konstigheter. En riktigt trevlig brunch på Mr. Cake (du måste ta dig dit: http://mrcake.se/) med en nära väninna. Skönt att prata av sig. Kort promenad och sen hem. Tog en kort och lugn jogg på eftermiddagen. Kände inte av några ovanligheter varken före eller efter löpningen. Förutom nacken som spökar hela tiden.
Det var först på kvällen som yrseln kom. Vid middagen började jag må illa, men det har jag gjort under några dagar så det är förmodligen pga penicillinet. Sen kom lite yrsel. Den blev värre framåt kvällen och när jag gick upp på toa under natten så kändes det vingligt. Antog att det var mitt låga blodtryck som spökade.
Söndag
Under morgonen och dagen på söndag var jag mer yr. Drack mycket vatten, tog Resorb och tog det ganska lugnt på morgonen. Det avtog igen framåt eftermiddagen så jag ville ut och jogga. Har trots allt några lopp under hösten som jag verkligen ser fram emot.
Men för säkerhets skull sa jag till min käre sambo att jag var lite svagare än vanligt och att han skulle ha mobilen på sig IFALL något skulle hända. Men jag tänkte att jag skulle må bättre om jag fick röra på mig i friska luften.
Joggingturen gick faktiskt ganska bra, även om jag kände av nacken ordentligt. Fick till och med stanna och trycka lite för att det strålade så ut i armen.
Mådde helt okej sen under kvällen och tog det lugnt framför Grey’s Anatomy med sambon.
Måndag
Vaknar vid 03:00- tiden av att sängen gungar och rummet snurrar. Jag reser mig för att gå på toa men håller på att välta så jag stödjer mig lite till toan och tillbaka. Samma sak hände vid 04:00- tiden. Under morgonen och förmiddagen växer yrseln. Jag kan inte gå rakt, jag har svårt att fästa blicken och jag måste emellanåt stödja mig lite. Jag ska ner i tvättstugan för att tvätta täcken och kuddar. Klarar mig ganska bra när jag går långsamt och fokuserar. Möter en granne där nere och medan vi pratar känner jag att jag vinglar och knappt kan fokusera på honom när vi pratar. Han måste trott att jag var full… Kändes genant och jag skyndade mig att snyggt avsluta samtalet.
Har inget val på eftermiddagen, måste ta mig till Huddinge för gyn- undersökning. Vågar såklart inte ta bilen. Att köra i det tillståndet vore lika illa som att köra rattfull. Planerar att ta mig till bussen men blir tack och lov upplockad av sambo och får skjuts istället. Gyn- besöket blev kort med bara en avstämning av medicin. Tydligen vart det lite knas med bokningen så hennes kollega hade bokat en tid under min läkares semester och hon hade egentligen inte tid för undersökning. Skönt. Jag var inte alls redo. Jag blir i stället kallad snart igen.
Sen släpper yrseln igen. Så märkligt?! Var inbokad på ett SATS- pass med mamma. Hade förvarnat henne på morgonen om att jag nog inte skulle kunna gå, men nu gjorde jag ett försök och det gick alldeles utmärkt. Inget snurrande rum.
I skrivande stund
Ingen direkt yrsel i natt. Lite lätt bara på morgonen. Men nu är det i gång igen. Om det var en 5:a i går så är jag på en 3:a idag. Svårt att inte vingla till och svårt med fokus så jag har ganska ont i huvudet.
Fortsätter det så ringer jag till ALLO- teamet i morgon bitti. Lovar.
Tidigare anfall
Det här hände första gången 1 år efter min stamcellstransplantation. Men då kan man säga att jag var uppe på en 10:a. Jag såg dubbelt. En sten blev två och dom låg med 1 dm mellanrum (!). Jag kunde inte gå utan stöd och när jag tillslut föll strax utanför min port så ringde min kusin som var med mig och såg till att jag blev skjutsad till sjukhuset. Yrseln togs såklart på allvar men något rakt fel hittade dom inte. Efter några dagar avtog snurrandet utan att jag fick veta varför.
2 år senare, 2015, hände det igen. Inte fullt lika illa som första gången, men klart illa nog för att söka hjälp. Ännu en gång hittades inte felet. Minns inte exakt hur pass länge jag gick med det, men det var åtminstone en vecka innan det försvann. Finns med största säkerhet inlägg om detta i bloggen men jag kan inte söka just nu. För mycket huvudvärk och måste avsluta.
Kriget i min kropp 