Första timmarna i Malmö och en av alla minnesvärda personer

Vill inleda med att säga att om typsnittet ser väldigt märkligt ut i din dator eller mobil, eller om storleken ändras mitt i texten, så är det inte jag som försöker vara lustig. Bloggportalen är inte helt stabil och gör lite som den vill. Jag vill byta plattform och om någon vet hur man gör och var jag ska så får du gärna höra av dig.
Då var det sagt.

Två långa dagar var det. Dagar med många känslostormar och upprivna sår, men också dagar då jag hade väldigt roligt och träffade nya härliga människor. Alla med sina egna erfarenheter och möten med cancer. Jag visste inte riktigt vad jag kunde eller skulle förvänta mig från den här resan, men den var över förväntan! Jag tror till och med att jag kan ha fått med mig en hel del hem att tänka på. Som alltså kan leda till något bra. Det återstår att se.

Resan startade lite knöligt bara. Kort efter att jag skrivit klart förra inlägget och stigit av tåget så upptäckte jag att mobilen var borta… Efter att ha jagat rätt på personalen inne på stationen och dom hade ringt några samtal, fick jag bekräftat att den rackaren var på väg till Köpenhamn och skulle vara tillbaka på Malmö station igen om 2,5 timme. Jag och Emelie gick och åt på en fantastisk Libanesisk buffé och rultade tillbaka igen lagom för att möta upp mobilen i vagn 5. Tack till personalen!
Direkt efteråt checkade vi in på det fina hotellet som låg en liten bit därifrån och vi togs varmt emot av vänliga medlemmar från Ung Cancer. Som välkomstpresent fick vi en goodiebag och den var både roligare och mer påkostad än de jag fått på maratonlopp (som bör ha en större budget)! Den innehöll så mycket fint och genomtänkt. Allting låg i en likadan ”Fuck Cancer”- tygpåse som dom säljer på sin hemsida. Vi fick också två av armbanden som dom säljer för 100 kr/st, en duschkräm, en liten godisbar, en smoothie, strumpor från Happy Socks, téer och mycket mer.
Vi gick upp på rummet för en dusch och sedan var det dags för informationsmötet. Två av killarna som jobbar på Ung Cancer presenterade sig själva och organisationen samt vad dom kan erbjuda oss som medlemmar. Jag kan inte nog många gånger upprepa vilken fantastisk organisation det här är.

Här är en länk till alla de fina saker ni kan köpa i deras webshop. Allt går direkt till organisationen.
http://shop.ungcancer.se/


Ung Cancer är en ideell organisation som arbetar för att förbättra levnadsvillkoren för unga vuxna cancerdrabbade* under och efter sjukdomstiden.”

”Ung Cancer uppstod ur ett personligt behov. Organisationen bildades 2010 av vännerna Julia Mjörnstedt och Hanna Wekell, efter att Julia hade behandlats för cancer. Syftet var att skapa ett sammanhang för unga vuxna cancerdrabbade för att få stöd och utbyta erfarenheter.”

Med hjälp av ledorden Fuck Cancer visar vi tydligt vad vi tycker och känner inför cancern.”

Vi smet upp på Sky Bar efteråt för att se på utsikten. Och vilken utsikt! Jag måste säga att Malmö imponerar stort. Vilken fantastiskt vacker stad. Jag blev helt tagen. Att kvällssolen lyste upp staden i guldigt sken gjorde inte saken sämre precis. Vi såg den klarblå Östersjön sträcka ut sig framför oss och den märkliga byggnaden Turning Torso som reste sig ur marken någon kilometer bort. Vi kände att ett glas vin var på sin plats.
Hela festivalen var alkoholfri av tre anledningar
1. Det finns minderåriga medlemmar
2. Vissa kan eller bör inte dricka alkohol pga mediciner och behandlingar
3. Det är mycket roligare om alla har samma möjligheter
Sen kan jag tycka att det inte riktigt hade passat sig med fulla människor på en cancer- tillställning… Men ett glas vin på Sky Bar var inte fel alls! 

En halvtimme senare var det dags att gå ner till invigningen. Ung Cancer hade abonnerat en jättestor lokal som skulle utgöra kärnan av festivalen. Tur det, utrymmet behövdes då vi var 400 personer som skulle in… Dom hade smyckat hela lokalen i färger och ljus. Det fanns en stor scen och texten ”Fuck Cancer” syntes överallt. Vi möttes av glada människor, musik och avslappnad stämning.
Vi bjöds på en alkoholfri fördrink och lite buffémat. Jag och Emelie hamnade i en skön soffa där vi började småprata med två kvinnor som hade råkat ta våra platser när vi gick för att hämta mat. Tur var det för vi hade väldigt trevligt med dom!
Precis som alla andra där bar dom på sina egna tunga historier om cancer. Eftersom det var ett oundvikligt ämne och det som vi alla hade gemensamt så började vi naturligt dela med oss av våra olika erfarenheter.

Den ena kvinnan, Jeanine, upptäckte under sin graviditet att hon hade bröstcancer.Hennes historia har blivit en artikel i norska tidningen KK (jo, den heter faktiskt så) och jag har fått hennes godkännande att dela med mig av den.
Förstår du norska så är det här en fantastisk historia. Annars har jag en svensk egen tolkning utifrån mitt samtal med henne i en skön färgglad soffa på Clarion Live i Malmö bland 398 andra medlemmar:

Rosa bandet
https://www.cancerfonden.se/om-cancer/brostcancer

Livet och döden krockade med varandra och den tid som skulle varit en av de mest spännande och härliga i hennes liv förvandlades minst sagt till en mardröm. Cellgiftsbehandlingen inleddes omedelbart och fastän hon fick höra att fostret inte skulle ta skada så fanns rädslan där dagligen. Dottern Lykke blev förlöst ca 2 månader för tidigt men växte till sig snabbt och har inte visat några som helst tecken på skador efter ha fått en hel rad med kontroller. Jeanine valde att operera bort båda brösten för att inte få cancer även i det friska och hon vill känna att hon har gjort precis allt hon kan för att hålla ett recidiv borta. Hon är en av få som har fått den typen av operation som många nekas. Den innebär att man både plockar bort brösten och bygger upp nya under en och samma operation.  Vissa läkare säger att det inte är möjligt, att det är för påfrestande för kroppen. Men hon stod på sig för att slippa bli opererad flera gånger. Det har nu gått ca 1 år och i efterhand beskriver hon att det kändes som att hon hade blivit överkörd av en ångvält och att om hon fått valet idag hade hon nog inte gjort på det sättet. Men hon är ändå glad över att hon gjorde det för att hon slapp vänta tiden som krävs för att kroppen ska återhämta sig. Cancern är borta men precis som majoriteten av de drabbade som jag träffat så känner hon sig inte frisk bara för att cancern är borta. För hennes del är det den psykiska delen som fortfarande återstår att behandla och som jag nämnt i flera tidigare inlägg så är det också den svåraste delen av sjukdomen och behandlingen.

För allmänheten ser man frisk, pigg och stark ut. Med smink kan man trolla! Men i själen är man liten, rädd och trasig.

Se bara första bilden i Jeanines artikel. hon ser väldigt fräsch ut för att vara mitt inne i en behandling, men kollar man närmare så ser man annat i hennes ögon. Fotot är talande.

Läs den här jätte bra-iga artikeln om myter kring bröstcancer och slå hål på dom! http://www.nyttigt.eu/11-myter-om-brostcancer/
En sista sak bara innan jag låter fingrarna förmedla mer spännande upplevelser från helgen:

Kvinna! Lär känna dina bröst! 

Hur ser just dina ut? Formen? Färgen? Storlek på vårtgården?
Hur känns dom? Dra fingrarna genom hela bröstet lite då och då. Låt gärna någon annan göra det också för att få undersökningen framifrån. Du kommer att ha knölar, det har alla och det är ofarligt. Men du ska lära dig vilka som är ”dina” och vilka som kanske är nya eller har ändrat sig.
Gå hellre till läkaren en gång för mycket än en gång för lite. Jeanine stod på sig och därmed fick hon hjälp i tid.

Nu ramlar vardagen in. Dags att gå och handla fredagsmys! Men tro mig, det finns mycket kvar att berätta om den här helgen, om du är nyfiken?
Önskar dig en riktigt fin kväll ❤




Annonser

2 reaktioner till “Första timmarna i Malmö och en av alla minnesvärda personer”

  1. Hej,
    vad glad jag blir över att höra att det har gått bra för din väninnas man. Varje sådan positiv historia är en påminnelse om att cancer- forskningen faktiskt går framåt. Även om dödligheten fortfarande är på tok för hög så glömmer man ofta bor hur många som faktiskt överlever.
    Lider med dig också, som mamma är man högst drabbad. Jag vet mycket väl vilket helvete min mamma, pappa och syster har gått genom. Stundtals hade dom det värre än mig som ändå var i goda händer. De anhöriga har länge glömts bort men nu börjar man äntligen belysa hur dåligt de mår och vad man kan erbjuda för hjälp. Min mamma har ägnat varje fiber i sin kropp åt att få mig och Emelie att må så bra som det bara går och jag tvivlar inte en sekund på att du gjort detsamma för Jeanine. Ni mammor är våra berg i stormen 🙂

    Tack för dina fina ord och för att du tog dig tid att läsa,
    många kramar

    Gilla

  2. Hej Hanna!
    Jag är Jeanines mamma. Såg hon hade länkat till din blogg från Facebook. Det gör ont i mig att läsa om att cancern kommer tillbaka, det måste väl räcka att få det 1 gång! Min närmaste väninnas man fick leukemi, tror det var samma sort som du, han fick det 2 vintrar i rad. Andra gången fick han stamceller från sin bror (i fjol) och det har gått bra hittills.
    Cancern drabbar oss alla på nåt vis, antigen som sjuk eller som anhörig. Måtte dom hitta nyckeln snart så vi slipper fanskapet!

    Hoppas hoppas hoppas att det går bra för dig med. Tänker på dig.
    Kram

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s