Mitt blod(om)lopp

Det känns bra att springa för en god sak. I morgon bär det av och till min lättnad upptäckte jag att jag anmält mig till 5 km-sträckan istället för de 10 km som jag oroat mig lite för. Nog för att jag tog mig genom större delen av maran, 36 km då jag var en av 300 som hamnade fel på banan, med det krävde många långa kilometer gående, illamående, en uppkastning och flera stopp. Jag hade aldrig ställt upp om det inte hade varit 40:e Stockholm Marathon och exakt 10 år sedan jag och mamma sprang vårat första tillsammans.

Men under de 9 dagar som förflutit sedan dess så har jag känt mig trött och ganska svag. Har haft ont i magen och mått illa flera gånger om dagen. Vissa dagar med rejäla sura uppstötningar. Vid ett tillfälle, förutom maran, så kastade jag upp (låter mycket trevligare än orden som börjar på s och k som jag är lite allergisk emot). Har det svårt och jobbigt med magen också, utan att gå in i detalj. Känns som att jag lämnat ut nog med otrevligheter nu.

Tanken gravid kan vi slå bort direkt. Jag är steril. Punkt. Det är dött och livlöst därinne. Äggstockarna mördades i sömnen som följde efter cancerbehandlingarna.

Meddelade iaf plikttroget ALLO-teamet och professor Ljungman ringde upp mig samma dag, i fredags för att vara exakt. Han ställde massa frågor och tyckte att jag i första skede skulle dubbla dosen med Omeprazol. Förmodligen misstänker han något magkatarr- aktigt men vi hann inte prata mycket mer just då.

Han avslutade med att säga att han lämnat in en remiss för blodprovtagning som jag kan göra när jag har möjlighet. Har nämligen poppat upp en hög med misstänkta blåmärken på båda benen också, utan att jag har slagit mig. Inget att oroa sig för men bättre att ta det säkra före det osäkra.

Nåväl.
I morgon ska jag alltså springa Blodomloppet. Känns bra att uppmärksamma något så viktigt som blodgivning. Jag hade inte varit här idag utan blodgivare. Blodbristen hade förmodligen tagit mig före cancern. Men det saknas blodgivare och det saknas blodgrupper. Alla får inte donera. Blodgivningscentralen har många regler så bara för att du kollar dig så behöver det inte betyda att du får lämna blod. Därför måste fler ta reda på om dom är lämpliga givare. Se i den här listan om du får ge blod: Får jag bli givare?

Bara jag, en enda person, har fått fler påsar blod än jag kan räkna. Det har heller inte hur lång hållbarhet som helst vilket innebär att det konstant behövs nya givare. Nedan bild säger mycket. Hur ser det ut i ditt län just nu? Kolla på geblod.nu/
Det räcker helt enkelt inte till.
Kommer jag dö av blodbrist om jag får återfall? Kommer personer som varit med om bilolyckor dö av blodbrist? Kommer kvinnor som föder barn börja dö av blodbrist?
Fler givare behövs
Bli blodgivare